Hälsningar
Christine Julin-Häggman, kompositör
Jag kunde aldrig ana vilket stort projekt jag startade för drygt tretton år sedan då jag satt vid pianot och lekte fram melodi efter melodi. Att skriva egen musik hade inte varit mitt gebit, men nu så flödade det fram en massa musik. Det var som ett inre behov som skulle berättas i musikform. Hittills har jag ägnat min musikerbana främst åt klassisk musik och den kära folkmusiken som jag spelat sedan jag var sex år gammal. Nu var det plötsligt en helt ny musikgenre som dök upp, nämligen musikalen som har sånger med långa cantilena strofer. Månne alla sångerna kunde bli till en musikal tänkte jag för mig själv. Varifrån den tanken kom så har jag ingen aning om. Jag spelade upp mina alster åt mina vänner och alla höll med – det här är nog musikal för hela slanten.
​
Sören Lillkung föreslog att jag skulle göra ett besök hos teaterchef Ann-Luise Bertell vid Wasa Teater. Hon blev genast intresserad av musikalidén och ville själv skriva librettot. Skådespelare Matias Kuoppala kom med i vårt team och skrev sångtexterna. Kram till Ann-Luise och Matias! Tack till Markus Fagerudd för coachningen!
​
Så nu, kära publik, får ni höra den helt genomösterbottniska musikalen ”Tjugo Sekunder” i nutidsanda. Det kan bara bli ännu bättre när regissören Mats Holmqvist och koreografen Ida Inxi Holmlund tar sig an musikalen.
​
När jag komponerade melodierna hörde jag ofta en stor orkester spela i mitt inre och det har nu förverkligats med Nils-Petter Ankarbloms förträffliga arrangemang. Nu spelar en sensationellt stor orkester under kapellmästare Martin Segerstråles ledning. Jag är så innerligt glad och tacksam för alla som hejat på mig och stöttat mig och min musik! Ett jättestort tack till Jakobstads Sinfonietta samt utbildningarna Wava, YA och Novia, Musikteater i Österbotten, övriga samarbetsparter samt hela ensemblen på scenen! Helt fantastiskt!
Christine Julin-Häggman
Jeppo
Christine är musikmagister från Sibelius-Akademin 1987 och avlade pianodiplom 1990. Hon har arbetat i Musikhuset i Jakobstad sedan 1990 och har pianolärartjänst vid Wava-institutet där hon undervisar piano- och violinspel samt kammarmusik. Christine började spela dragspel vid fyra års ålder och kom redan i sexårsåldern i kontakt med den traditionella folkmusiken i Jeppo med menuetter och polskor. Som barn spelade hon på 1970-talet i Jeppo Bygdespelmän och tog stort intryck av mästerspelmännen Viktor och Elis Andersson som alltid spelade på gehör med säregen spelstil. Christine är mest känd som ledare av folkmusikgruppen Jepokryddona, som hon startade 1994. Med Jepokryddona har Christine spelat in tre CDn och turnerat flitigt ute i världen - USA, Kanada, Ryssland, Australien och många europeiska länder. År 2011 fick hon Mästerspelmanstiteln vid Kaustby Folkmusikfestival och hon lyckades få Jeppomenuetten att utses till ett av Finlands kulturarv 2017. Christine har aktivt komponerat de senaste tio åren.
Ann-Luise Bertell, manus
Musiken fanns först. Sedan kom texten. Jag lyssnade och lyssnade på Christines musik och alla de stora starka känslorna som fanns i den. Jag tänkte att det måste bli en musikal och den ska utspela sig i vår tid, nu. Det måste bli en musikal som handlar om familj, om relationer, om människor nära oss. Som vi älskar mer än allt och samtidigt skaver mot. Sedan kom Freddy och hans mamma. Först därefter dök Sandra upp på Freddys arbetsplats. De övriga karaktärerna presenterade sig den ena efter den andra. Musiken, karaktärerna, storyn. I den ordningen har denna musikal uppstått. Tillsammans med Christine Julin-Häggman som komponerat musiken och Matias Kuoppala som skrivit sångtexterna byggde vi upp en historia som vi trodde på. Sedan kom också Nils-Petter Ankarblom med och började arrangera musiken och plötsligt steg musikalen upp framför oss. Det blev en musikal som vi både skrattade åt och fann sorglig, till och med spännande på sina ställen. En historia som kunde handla om våra grannar, vänner eller släktingar. En historia om människor som vill så väl men ändå misslyckas. Som gör sitt bästa och ser livet gå förbi. Om hur svårt det är att kommunicera med varandra. Men där de också får en andra chans och med ett lyckligt slut.
Ann-Luise Bertell
Matias Kuoppala, sångtexter
I juli 2016 frågade Ann-Luise Bertell om jag var intresserad av att bidra med sångtexter till ett musikalprojekt som hon och Christine Julin-Häggman jobbade med. Jag och Ann-Luise hade samarbetat ett par gånger tidigare, men jag hade ingen tidigare erfarenhet av att skriva för teater, så erbjudandet var en trevlig överraskning och en utmaning jag inte visste jag behövde, eller förtjänade.
​
Jag bor sedan nio år i Norge där jag nu jobbar som skådespelare, och lyxen att få jobba kreativt på mitt modersmål har jag inte upplevt på länge. Massor med virtuella möten, telefonsamtal, ljudfiler mellan mig, Ann-Luise och Christine, och många arbetstimmar i mitt norska hem har resulterat i de här texterna. Jag har gottat mig i hur befriande det är att formulera sig på svenska och harmat mig över svårigheten att skilja mellan svenska och norska uttryck. Jag hoppas att mitt avstånd till fosterlandet kan ha bidragit till att ge Sandra, Freddy och de andra både något specifikt finländskt men också något allmänmänskligt.
Vöråbördige Matias Kuoppala jobbar numera som skådespelare och dramalärare i Norge men har tidigare jobbat på till exempel Wasa teater, Vaasan Kaupunginteatteri och för tillfället på Rogaland Teater i Stavanger, där han också bor. Han är utexaminerad skådespelare från GITIS Scandinavia och har framfört olika roller i verk som den prisbelönta The Mute, Revisorn, En midsommarnattsdröm och Maria Stuart. Kuoppala har skrivit de sångtexter som knyter samman musiken och narrativet i Tjugo sekunder. Kuoppala skriver och framför även egen musik under sitt artistnamn Coppola.
Mats Holmqvist, regi
Hur blev du inkopplad i processen och vad var ditt första intryck av manuskriptet?
Produktionens producent Anna Madsen ringde och så beslöt vi att jag skulle läsa manuset. Det gjorde jag, och där fanns någonting som jag genast fastnade för. I första skedet var jag intresserad av det faktum att man väljer att göra en stor musikal av ett tema som behandlar familjen, och av att många av scenerna var sådana som - i motsats till musikalen - skulle kunna vara i ett kammarspel. Det var, tycker jag, en intressant utmaning att göra det i musikalens berättarform. Där breder man ut sig ordentligt ibland.
Har du regisserat musikal förut?
Jag har regisserat Jesus Christ Superstar och Fame – The Musical. Sedan har jag regisserat en sommarteater som egentligen var som en musikal. Den hette Folk, eller Folkoperan.
Vad är din syn på musikalens övergripande teman?
Jag tycker det är en berättelse om behovet av att bli älskad och om förmågan att uttrycka kärlek. Men det är också en berättelse om tillkortakommanden i mänskliga relationer. Det leder till konflikter och gör att det känns kärlekslöst då människor i vissa situationer har svårt att uttrycka vad de känner för varandra.
Vad vill du förmedla och vad önskar du att publiken får med sig efter att ha sett föreställningen?
Hopp, skulle jag säga. En känsla av att man inte är ensam, att det lönar sig att prata med varandra.
"Tjugo sekunder" är ett återkommande begrepp eller ett mantra som Freddy har i sitt liv. Har du själv något mantra eller motto som du följer?
Att försöka vara ärlig mot mig själv och mina medmänniskor.
Mats Holmqvist inledde sin teaterbana i Karleby Ungdsomsförenings teatergrupp på Jungsborg i Karleby. Efter att i barn- och ungdomsåren ägnat stor del av fritiden åt revyer, drama och musikaler (gjorde gängmedlemmen Diesel i West Side Story 1985), inledde han studier vid Teaterhögskolan i Helsingfors 1987 och avlade magisterexamen i teaterkonst år 1991 vid Svenska Institutionen för skådespelararbete.
​
Han har arbetat som freelance vid Wasa Teater, Lilla Teatern, Teater Viirus, Karleby Stadsteater och Svenska Teatern i Helsingfors. Förutom ett otal rollarbeten har Mats Holmqvist regisserat över 30 uppsättningar både på professionella scener och för amatörteatern.
​
I Karleby har han satt upp bland annat ”Jesus Christ Superstar”, ”Fame The Musical” på Jungsborg och ”Folkoperan” på bryggan i Öja. Han samregisserade Mozarts Trollflöjten med Birthe Wingren för yrkeshögskolorna Novia och Centrias musikutbildningar år 2017. Mats är också bonde och driver ett ekolantbruk tillsammans med hustrun Pauliina i Karleby.
Martin Segerstråle, kapellmästare
Att göra nyskriven musikal i Jakobstad igen var en såpass lockande möjlighet att det inte var svårt att tacka ja. Den här gången är premisserna lite annorlunda än med Natten 2015, då librettot nu är helt nytt och ingen i publiken känner till storyn. Det är fantastiskt att få vara med och skapa en såhär stor helhet, med en stor orkester och fantastiska människor på scenen. Kapellmästarens arbete består ju till stora delar av att leda hela ensemblen tryggt genom föreställningen, och ju större maskineriet är, desto mera utmanande och roligt är jobbet.
Musikalen 20 sekunder handlar om att övervinna sig själv, att våga, att tro på det man vet att är rätt. Budskapet, då så många osäkra karaktärer samlas på samma scen och i slutändan finner sin rätta plats, är väldigt aktuellt i dagens hektiska samhälle, där många känner att ingenting riktigt räcker till. Jag hoppas att den här föreställningen, via musik som genom att vara så vacker och genuin lyckas förmedla budskapet med en sällsynt kraft, kan inspirera alla som ser den.
Martin Segerstråle är utexaminerad musikalkapellmästare från Royal Academy of Music i London och har också avlagt musikmagisterexamen vid Sibelius-Akademin med diplom i kördirigering och pianospel. Han har fungerat som kapellmästare för bl.a. Cats och Ringaren i Notre Dame vid Tampereen Teatteri samt Natten är ännu ung i Jakobstad. Han har också arbetat vid Finlands Nationalopera samt teatrarna i Åbo och Helsingfors.
Utöver sina teaterengagemang är Martin även en uppskattad ackompanjatör och coach och undervisar också i ensemble, musikalhistoria och musikaltolkning vid Lärkkullas musikallinje.
Ida "Inxi" Holmlund, koreografi
Jag behöver mer än 20 sekunder innan jag känner någon förändring i mig själv. Ungefär 20 minuter tar det att göra de meditations- och andningsövningar som oftast hjälper mig att komma tillbaka till nuet. Då brukar jag känna ett lugn och bli mer mottaglig inför dagens utmaningar.
​
Och en utmaning har det minst sagt varit att skapa musikal under en pandemi. Sjunga, dansa och skådespela med ansiktsmask, skjuta fram premiären, inhopp av nya medlemmar. Oro inför framtiden. Den eviga karantänen när man pendlat mellan Stockholm och Jeppis.
​
I allt detta kaos har det samtidigt varit en jätteviktig process för mig. Att få vara tillsammans och känna gemenskap i dessa tider, jobba kreativt, och att aldrig ge upp hoppet om det vi byggt tillsammans ju är fint, och nu också blivit väldigt betydelsefullt. Att se ensemblens utveckling från två år tillbaka till idag är också väldigt belönande.
Vi är så redo, och jag längtar efter att äntligen få dela denna musikalresa med er, kära publik!
Efter att Ida gick ut gymnasiet blev hon dansare på Svenska Teatern i Helsingfors med musikalen "Playme" år 2009-2010. Därefter utbildade hon sig på Åsa Folkhögskolas Five styles linje 2010-2011, Juste Debout School, Streetdance i Paris 2011-2012 och Åsa Folkhögskolas one style linje i popping och hiphop 2013.
​
Sedan 2010 har hon battlat inom stilarna hiphop och popping och sedan 2013 inom voguing under namnet Inxi. 2013 blev hon den första europeiska medlemmen i ballroom huset House of Prodigy. Och fick en ledande roll i det nordiska kapitlet. December 2019 blev hon utnämnd till Voguing Legend på Paris awards ball. Inxi har vunnit battles och baler som tex. Latex Ball i New York 2015 och 2017, EXPG allstyle battle i Los Angeles 2019, Vogue femme Streetstar Sthlm 2015, Popping Soul sessions i Oslo 2018, Hiphop weekend popping i Malmö 2019, Juste Debout Nordic Popping 2016 och Ladies of Hiphop Popping i New York 2017.
​
Ida har dansat i flera dansuppsättningar av koreografer som tex. Örjan Andersson, Mari Carrasco och Kenneth Kvarnström. Parallellt som dansare så har Inxi koreograferat flera musikaler i Finland som "Natten är ännu ung", "Gambämark" och senaste "Botnia Paradise" på Wasa Teater. Hon har även koreograferat egna dansföreställningar under Urban Connection på Dansens Hus 2018 och 2019.